Zimmermann,Johann Georg von, schweizisk läkare och popularfilosof, f. 1728 i Brugg, kantonen Aargau, studerade 1747–51 medicin i Göttingen och var der lärjunge till den berömde Haller, hvars lära om irritabiliteten han försvarade i sin doktorsafhandling. Z. blef 1752 stadsläkare i sin födelsestad, 1768 lifmedikus i Hannover och 1785 lifmedikus hos Katarina II af Ryssland, hvarest han adlades, samt skötte Fredrik II af Preussen under dennes sista sjukdom. Han råkade i en obehaglig fejd med illuminaterna, ådrog sig genom några skrifter öfver Fredrik den store flere angrepp och dog i hypokondri 1795. Vida kända blefvo Z:s meditativa arbeten Über die einsamkeit (1756; omarbet. i 4 bd, 1784—85, flere uppl.), innehållande en serie uppsatser med skarpa iakttagelser öfver menniskor och samhällsförhållanden, och Vom nationalstolz (1758; ny uppl. 1789), skrifvet med smak, insigt och frisinne. Ett mönster af klar framställning och grundlig iakttagelse är hans medicinska verk Von der erfahrung in der arzneikunst (4 bd, 1763–64; flere uppl.). Hans Fragmente über Friedrich den grossen (3 bd, 1790) vittnade om en uppdrifven fåfänga hos författaren.