Zülich

Zülich, Gustaf, friherre, militär, diplomat, son af öfverstelöjtnanten i svensk tjenst Anton. Z., föddes i Livland (på Bersemünde nära Riga?) d. 18 April 1666, deltog, i sachsisk tjenst, i krigen emot turkar och fransmän i slutet af 1600-talet, men slogs efter Stora nordiska krigets utbrott (1700) under Sveriges fana. Han var öfverstelöjtnant vid Nylands infanteriregemente, då han 1705 adlades jämte sin äldre broder Karl Fredrik (f. 1661, fången vid Perevolotjna 1709 och förd till Sibirien, hvarifrån han hemkom 1722; d. 1738). Z. utnämndes 1708 till öfverste för det franska dragonregemente, som n. å., tillfångataget, gick i svensk tjenst. Vid Karl XII:s tåg mot Ryssland stannade Z. med sitt regemente qvar i Polen; men efter konungens ankomst till Bender begaf han sig dit öfver Ungern, der hans dragoner förmåddes att kasta sig in i Rákóczys fejd emot kejsaren (sjelf afhöll Z. sig från strid), hvilket framkallade starkt missnöje hos Karl XII, som ansåg, att derigenom det goda förhållandet emellan Sverige och Österrike kunde bringas i fara. Z. blef 1711 friherre och generalmajor och deltog i tatarernas och kosakernas infall i Ryssland s. å., hvarvid han skulle bringa till verkställighet konungens planer med invasionen. Han blef vid »kalabalikens» början (1713) fången och förde vid svenskarnas hemmarsch från Turkiet (1714–15) en af de fem »indelningar», i hvilka de tågade. Han deltog derefter i norska fälttåget och blef generallöjtnant samt 1720 öfverkommendant i Stralsund och chef för Drottningens lifregemente. 1729–32 var han minister vid polsk-sachsiska hofvet. 1740 utnämndes han till general af infanteriet. 1742 var han general-en-chef i Finland, men måste lemna denna plats åt Ch. E. Lewenhaupt. Död d. 16 Juni 1743.