Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Handgemäng

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 10 (1909), sp. 1356 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Handgemäng (ty. handgemenge), krigsv., strid med blanka vapen. Före eldvapnens införande och under deras första tid afgjordes striderna med handgemäng, hvarvid alla de besegrade icke sällan nedgjordes. I samma mån eldvapnen förbättrats, blef handgemänget allt sällsyntare. Numera förekommer det vanligen endast vid strid om befästningar, om bebyggda orter och om enskilda terrängföremål samt vid öfverfall, oaktadt hvarje allvarligt menadt anfall slutar med en framryckning till strid med blanka vapen, till handgemäng, fastän sådant endast undantagsvis kommer till stånd (rysk-turkiska kriget 1877-78, rysk-japanska kriget 1904-05). Kavalleriet skrider efter inrusningen i fiendens led till handgemäng, hvarför styrka och skicklighet i vapnens förande äro af stor vikt för ryttaren. C.O.N.

Engelsk handgranat (se sp. 1357).