Jadassohn, Salomon, tysk musikteoretiker och tonsättare, f. 1831 i Breslau, d. 1902 i Leipzig, blef, efter fullbordade studier för Liszt och Hauptmann, 1866 dirigent för sångföreningen "Psalterion" i Leipzig. Han var 1867-69 kapellmästare för "Eu-terpe" och blef 1871 lärare i teori, komposition och instrumentation vid konservatoriet. J. blef 1887 filos. hedersdoktor vid Leipzigs universitet och fick 1893 professors titel. Hans kompositioner ha vunnit erkännande för behagliga idéer och tadel-lös faktur. Särskildt bekanta äro hans arbeten i kanonform: sångduetter, orkester- och piano-serenader, fyrhändig balettmusik. För öfrigt skref han 4 symfonier, uvertyrer, konserter, pianotrior, -kvartetter, -kvintetter och l pianosextett, stråkkvartetter, preludier och fugor samt körverk. J:s Lehrbuch der harmonie (1883; 10:e uppl. 1907) är öfv. på flera språk. Han skref äfven Lehrbuch des kontrapunkts (1884, flera uppl.; svensk öfv. 1901), Die lehre vom canon und von der fuge (1884; 2:a uppl. 1898), Lehrbuch der instrumentation (1889; 2:a uppl. 1907), Das tonbewusstsein. Die lehre vom musikalischen hören (1899), Das wesen der melodie in der tonkunst (s. å.), Der generalbass (1901) m. fl. teoretiska arbeten. Han blef 1900 led. af svenska Mus. akad. A. L. (E. F--t.)
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.