Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Kulna

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 15 (1911), sp. 214–215 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Kulna, en vid Sloup i Mähren n. ö. om Brünn, befintlig tunnelliknande grotta med 2 öppningar, 85 m. lång, 5--8 m. hög och omkr. 20 m. bred. Där ha påträffats omkr. 16 m. tjocka aflagringar af kalkgrus och lera med talrika benrester af större förhistoriska djur. I de öfre lagren finnas intill öfver 4 m. djup spår af diluvialmänniskan i form af stenredskap och snidade benföremål, såsom synålar med fint öga, spjutspetsar och prylar. Horn och ben, hufvudsakligen af ren, utgjorde jämte flinta materialet för redskapen. Många sönderslagna ben af ren förekomma i samma lager. Grottan har varit bebodd under den s. k. madeleinetiden. T. J. A.

Kulnev [-eff], Ja k öv Petrovitj, den i "Fänrik Ståls sägner" besjungne ryske krigaren, föddes 1764 och tillhörde en adlig ätt i Pskov. Han del to s: i ryska fälttågen mot Turkiet 1789, i Polea 1794 och mot Napoleon 1807 samt var i 1808-09 års finska krig med från början. I slutet af mars 1808 kom han med en trupp kosacker till Jakobstad, där J. L. Runeberg - vid den tiden en fyraårig pilt - hade sitt hem och där sedermera minnet af K:s originella personlighet länge lefde kvar Efter krigsskådeplatsens fortsatta förflyttning norr ut var det K., som genom affärerna vid Ypperi, Viret och Pyhä-joki (16 april) inledde slaget vid Siikajoki. Samma dag detta stod (18 april) utnämndes han till öfverste. 3 juli kom han med 2 bataljoner af ryska hnfvudhären till Vlastovs förstärkning vid Lintulnks och biträdde Tid v. Fieandts tillbakadrifvande därifrån. Under fälttågets fortgång anförde han med stor påpasslighet och djärfhet ryska hufvudstyrkans avantgarde, var

Ord, som saknas under K, torde sökas under C. Kulogli-Kulspruta

den agerande vid Kuortane (31 aug.), Euona (l sept.) och Salmi (2 sept.) samt förde med sina trupper ecsam förmiddagsstriden under fältslaget vid Oravais (14 sept.). I dec. s. å. befordrades K. till generalmajor. På vintern 1809 anförde han förtruppen af den ryska här, som öfver Åland skulle på det frusna hafvet tåga mot Stockholm. Han framkom 15 mars till Åland, tog 17 till fånga den retirerande svenska härens eftertrupp samt kom 19 öfver till Grissle-hamn, hvarifrån han dock följande dag fick befallning att återvända. 1810 utmärkte K. sig vid flera tillfällen i det turkiska kriget. 1812 stred han tappert under Wittgenstein mot fransmännen, men sårades l aug. af en kanonkula i foten och aflcd i Luzin (i ryska guv. Vitebsk). Enligt uppgift i "Mémoires de Marbot" .skall K. ha stupat vid ett öfverfall, som ett franskt kavalleriregemente under Marbots befäl natten till l aug. 1812 gjorde på det af K. kommenderade Wittgensteinska avantgardet (6,000 man, med 14 kanoner) vid Drissa, en biflod till Duna. Nästan yrvaken och under flykt dödades K., som ryssarna kalla "hjälten 1812", inför Marbots ögon af en fransk underofficer Legendre medelst ett sabelhugg i strupen. Se E. S. Tiger-stedt, "Den tappre K." (i "Finsk militärtidskr.", 1898). (M. G. S.)

Kulogli [ku'lålji; it. plur. af turk. kul-oglu, "slafson"], i de nordafrikanska länderna, särskildt i Algeriet, benämning på afkomlingar af invandrade turkar, mest milissoldater, med infödda kvinnor. Den turkiska milisen utgjordes af före detta slafvar; däraf benämningen.