Lackera (ang. härledningen se Lack), förse ett föremål med en färgad, glatt och glänsande öfverstrykning, som fullständigt skyler föremålets naturliga yta. Lackering är ett slags mellanting mellan målning och emaljering. Materialet i lackergods plägar vara trä, papier-maché, läder, tenn, järn eller bleck (i Japan äfven lera, ben o. s. v.). Till lackeringen nyttjas i Japan och Kina ett slags lack, i Europa lackfernissor blandade med färgämnen. Den europeiska lackerindustrien är en härmning af den japanska (se Lackarbeten). I Europa öfverdrager lackeraren godset 2--4 gånger med en grundning af t. ex. blyhvitt, mönja och umbra; det spacklas därefter och får torka (i varmluftsrum eller ugnar), slipas med sandsten och vatten, sedan med sandpapper eller rifven pimsten, grundas ånyo, strykes med färg, som är angjord med lackfernissa, slipas ånyo, strykes några gånger med den rena fernissan, poleras med trippel och afputsas med puder. Hvarje lager af öfverstrykningen måste torka fullständigt och glattslipas, innan det nästföljande anbringas. Bestrykningen skall ske snabbt, jämnt och försiktigt, med sorgfälligt undvikande af damm och fuktighet. I det att lackfernissans lösningsmedel af dunstar, kvarstannar hartset (lacket) som ett tunt, glänsande öfverdrag. Till sist dekoreras ofta ytan med bladguld, bronspulver o. d. För metallgods är förfaringssättet enklare än för trä. I vagnmakeriet brukas till vagnars lackering mycket sega färger och många (12--15) öfverstrykningar. -- Jfr Fernissa, sp. 81, och Filt, sp. 257.
Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan
Lackera
Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 15 (1911), sp. 758 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗