Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Mac Clellan

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 17 (1912), sp. 341–344 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Mac Clellan, eg. Mc Clellan [mokle'ln], George Brinton, nordamerikansk general, f.

3 dec. 1S26 i Philadelphia, d. 29 okt. 1885 i Orange, New Jersey, blef 1846 officer vid ingenjörkåren och 1847 kapten efter tappert deltagande i mexikanska kriget. Han deltog 1855 i en till Europa sänd militär studiekommission, hvarunder han bevistade Sevastopols belägring, och afgaf öfver resan en rapport, The armies of Europé (1861). M. förflyttades 1855 till kavalleriet, tog 1857 afsked och blef trafikdirektör för en järnväg. Vid inbördeskrigets utbrott blef M. i mars 1861 generalmajor vid staten Ohios milis och i maj generalmajor , i Förenta staternas armé samt befälhafvare i Ohio-området. Hans framgångar i

West Virginia bidrogo väsentligt; att bevara detta område åt Unionen. Efter nordstatstruppernas nederlag vid Bull Run (21 juli) blef M. i aug. befälhafvare öfver Potomac-armén och i nov. general Scotts efterträdare som öfverbefälhafvare öfver Unionens alla arméer. M. visade sig som en utomordentligt skicklig organisatör och soldatutbildare, men kom snart i konflikt med regeringen i Washington och ådrog sig de ledande politikernas ovilja genom sin långt drifna försiktighet, när det gällde det ifrigt efterlängtade framryckandet mot Richmond. Om detta fälttåg se närmare Nordamerikanska inbördeskriget. M. fick genast i början (mars 1862) sitt befäl inskränkt till själfva Pctomac-armén och klagade bittert öfver uteblifvet understöd. Öfverskattande fiendens styrka, trängde han mycket sakta framåt uppför York river, flyttade efter slaget vid Fair Oaks (31 maj-l juni) skickligt sin bas till James river, men måste retirera och blef i aug. befalld att nedlägga befälet och låta sina trupper uppgå i general Popes nybildade Virginia-armé. Efter dennes nederlag i andra slaget vid Bull Run (29-30 aug.) sändes M. med alla tillgängliga trupper att hejda den i Maryland inryckande Lee. Han vann vid Antie-tam (16-17 sept.) en betydande framgång, men lät Lee ohindrad retirera öfver Potomac. Regeringen i Washington, som ogillade hans lama sätt att förfölja, fråntog honom 7 nov. ånyo befälet, som gafs åt general Burnside. Därefter deltog M. ej aktivt i kriget. Han var fortfarande ytterst populär i armén och uppställdes 1864 som demokratisk presidentkandidat mot Lincoln, men besegrades af denne vid valet (8 nov.). M., som s. å. skildrat sin verksamhet under kriget i Report ön the reorganization and campaigns of the army of the Potomac (1864) och i sept. tagit afsked ur arrnén, var till 1808 bosatt i Europa samt efter hemkomsten 1870-72 öfveringenjör vid staden New Yorks dock- och hamnbyggnader och 1878 -81 guvernör i New Jersey. Hans själfbiografiska Mc Clellan'* own story ut'jjafs med biografisk inledning af W. C. Prime (1886). - M. var en god teoretisk strateg och ypperlig organisatör samt visade sig i kritiska lägen som en mästare i försvarets konst, men hans motvilja mot offensivt initiativ och ständiga öfverskattning af de mötande svårigheterna gjorde honom allt annat än egnad för de anfallsoperationer det politiska läget ansågs kräfva. Jfr J/T. Morse, "Lincoln" (2 bd, 1896), Michie, "Life of general M." (1901), samt Rhodes, "History of the United states from 1850", bd III-IV. - M:s son, George Brinton M., f. 23 nov. 1865 i Dresden, var först journalist i New York, blef 1892 advokat, fick genom Tam-many halls inflytande flera viktiga kommunala förtroendesysslor i New York, var 1895-1903 demokratisk kongressmedlem, valdes 1903 till mayor i Macclesfield-Mac Clure

344

New York som Tammany halls kandidat i häftig strid mot fusionskandidaten Seth Low och omvaldes för perioden 1905-09. V. S-g. Macclesfield [mä'klsfild], stad i engelska grefsk. Chester, 27 km. s. s. ö. om Manchester. 34,624 inv. (1901). M. har flera prydliga byggnader, museum, latinskola (från 1502), teknisk och konstskola samt tillverkning af siden (sedan 1756) och andra väfnader. I omgifningen stenkolsgrufvor och stenbrott. J- F. N-Mac Clintock, vanligen M' 1. Mc C l i n t o c k [m9Kii'ntåkJ, sir Francis Leopold, engelsk Viceamiral, polarfarare, f. 1819 i Dundalk (Irland), d. 1907 i London, sedan 1843 löjtnant i engelska marinen, deltog 1848-49 i Ross' och 1850-51 i Au-stins expedition till Franklins uppsökande, vid senare tillfället som förste löjtnant å "Assistance" under Ommanney, samt i Belchers expedition (1852-54), då M. hade befälet öfver dit-hörande ångaren "In-trepid" och åtföljde enligt sin instruktion Kellet, när denne med "Resolute" styrde kosan till Melville-ön. Från vinterkvarteret vid denna ös sydkust begaf han sig med de Bray tvärs öfver ön till Hecla- och Griperviken och därifrån åt n. v., hvarest Emeraldön upptäcktes. Färden riktades därefter till Prins Patricks ö, hvarvid äfven Eglintonön besöktes och Polinje-gruppen upptäcktes. Efter att ha påträffat och räddat Mac Clure och dem, som med honom deltagit i försöket att från Berings sund verkställa "nordvästpassagen", måste Kellet och M. själfva lämna sina fartyg i isen. Vandrande åt ö., fram-kommo de till Beecheyön och sammanträffade där med de öfrige under Belchers öfverbefäl utgångna fartygens besättningar, hvarefter samtliga hemvände dels med E. A. Inglefields expeditioner 1853 och 1854, dels med Belchers enda återstående skepp. Efter hemkomsten befordrades M. till kapten. 1857 utsändes han af Franklins änka och vänner med ångjakten "Fox" för att närmare utforska Franklinexpeditionens olycksöde. Han nödgades tillbringa första vintern vid Melvilleviken på Grönlands västkust, for 1858 genom Lancaster sund och Barrow sund fram åt Peel sund, vände därefter och tog vägen genom Prince regent inlet till Bellot sund. Medan M. där låg infrusen den följande vintern, anställde han slädfärder öfver Boo-thia Felix till King Williams ö, hvarvid man påträffade ett dokument med upplysningar om den förolyckade expeditionens färd och öden till 25 april 1848 (se Franklin, sp. 1101). Med rik behållning i vetenskapligt hänseende (han hade kartlagt 1,300 km. kustlinjer i en dittills fullkomligt okänd del af polararkipelagen och anställt en följd magnetiska, meteorol.-astronomiska och andra vetenskapliga iakttagelser) anträdde M. 9 aug. 1859 hemfärden. Expeditionen skildrade han i

The voyage of the "Fox" in the Arctic seas (1859). Bland hedersbetygelser, som därefter kommo honom till del, må nämnas hans utnämning till knight (1860). Våren 1860 fick M. i uppdrag att leda djupmätningania i oceanen med anledning af en föreslagen nordatlantisk kabelförbindelse med Amerika. 1865-68 var han kommendant vid stationen vid Jamaica, utnämndes 1871 till konteramiral, hade 1872-77 kommandot i Portsmouth, blef sistnämnda år Viceamiral och var 1879-82 högstkommende-rande vid den nordamerikanska flottstationen. Under sina polarfärder gjorde han djärfva och vidsträckta slädfärder, ett sätt för polarforskningens bedrifvande, som genom honom väsentligen nått sin utbildning. Jfr Markham, "Life of admiral sir Leopold M." (1909). (Wbg.)

Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.