Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Macaulay

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 37 (1925), sp. 382–383 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Macaulay [məkå̄'li], Rose, engelsk författarinna, mycket populär för sina humoristisk-satiriska berättelser ur samtida engelskt lif. Hon debuterade med Abbot's verney (1906), som följts af bl. a. The furnace (1907), The valley captives (1911), The lee shore (1912), The making of a bigot (1914), What not (1918), Potterism (1920; sv. öfv. 1924), Dangerous ages (1921) och Orphan island (1924). Se R. B. Johnson, "Some contemporary novelists (women)" (1920).

*Macbeth (sp. 339) har gjorts till hufvudperson äfven i en opera med musik af Verdi (se denne, sp. 1210—11) till text af Piave efter Shakspere, uppf. i Stockholm 1852 (och senare, i ny textbearbetning af H. Key, 1921). En symfonisk orkesterdikt af Rich. Strauss har likaså M. till ämne.

*Maccari, C., dog 7 april 1919 i Rom.

*Mac Carthy (M'Carthy). 1. Justin M. dog 24 april 1912 i Folkestone.

*Mac Clean, F., dog 8 nov. 1904.

*Mac Clellan, G. B. Hans son, George Brinton M., är sedan 1912 professor i ekonomisk historia vid universitetet i Princeton.

*Mac Cunn, H., dog 2 aug. 1916.

*Macdonald (sp. 350), J. Ramsay, företog 1913 som medlem af en kunglig kommission rörande indiska förvaltningsreformer en längre studieresa i Indien. Han måste 1914 frånträda sin ledarställning i Labour party, enär han bestämdt motsatte sig Englands af partiets flertal gillade deltagande i Världskriget. Under krigsåren talade han sällan i underhuset, men uppträdde stundom vid fredsdemonstrationer och var 1917 synnerligen verksam för att få till stånd en representativ internationell socialistisk fredskongress i Stockholm. Han sökte vid besök i Paris förgäfves förmå de franske och belgiske socialistledarna att deltaga i kongressen och ämnade själf bege sig till Stockholm, men hindrades därigenom, att sjömans- och eldarunionens styrelse förbjöd unionens medlemmar att tjänstgöra å den ångare, med hvilken han skulle företaga öfverfarten från England. M:s fredspropaganda kostade honom vid valen i dec. 1918 hans underhusmandat för Leicester, men vid 1922 års val vann han den walesiska kretsen Aberavon, och han återvaldes där vid valen 1923 och 1924. Genom de radikale skotske partimedlemmarnas inflytande segrade M. 1921 öfver fackföreningsledaren J. R. Clynes vid valet till arbetarpartiets ledare i underhuset. Såsom ledare för underhusets näst största parti fick M., då ministären Baldwin störtats i jan. 1924, i uppdrag att bilda ny ministär — första gången arbetarpartiet intog regeringsställning i England. Utom premiärministerposten åtog han sig utrikesportföljen (22 jan.). Ministären var för sin fortsatta tillvaro beroende af liberalernas stöd och föranleddes däraf att till en början föra en på frisinnadt borgerligt håll acceptabel politik. M. hade tidigare stått i nära förbindelse med nationalistpartierna i Indien och Egypten, men nu varnade han redan kort före sitt ämbetstillträde de indiske nationalisterna för att anlita revolutionära påtryckningsåtgärder vid sin sträfvan att bereda Indien ökadt mått af själfstyrelse, och vid personliga samtal (sept. 1924) med den egyptiske nationalistledaren Zaghlul pascha (se d. o. Suppl.) framhöll han kraftigt, att eftergifter ej vore att vänta i fråga om Englands kraf att militärt trygga den för Brittiska rikets försvar oumbärliga fria passagen i freds- och krigstid genom Sueskanalen samt att England ej ämnade genom förhastad utrymning af Sudan svika sina åtagna förpliktelser att tillförsäkra den sudanesiska befolkningen en god förvaltning. Hans politik i skadeståndsfrågan (se d. o. Suppl.) vann fullständig anslutning från de borgerliga partierna, och genom personliga förhandlingar med den radikale franske konseljpresidenten Herriot förberedde M. antagandet på en interallierad konferens i London (juli—aug. 1924), till hvilken mot slutet äfven tyska ombud fingo tillträde, af den s. k. Dawes-planen för Tysklands skadeståndsbetalning. Vid ett besök på Nationernas förbunds församlingsmöte i Genève (sept.) tog han ett uppmärksammadt initiativ i afrustningsfrågan. Arbetarpartiets radikala flygel hade småningom lyckats pressa M:s ministär till en rad mindre välbetänkta åtgärder (inställande af ett åtal för uppvigling, preliminärt ingående af ett ekonomiskt ogynnsamt handelsfördrag med Ryssland m. m.), och däraf vållades 8 okt. nederlag för ministären i underhuset och, sedan de konservative efter parlamentsupplösningen vunnit en glänsande seger vid nyvalen 29 okt., ministärens afgång 4 nov. M. återvaldes till ledare för arbetarpartiet i det nyvalda underhuset. — Bland M:s skrifter märkas ytterligare National defence: a study in militarism (1917), The government of India (1919), A policy for the Labour party (1920), Parliament and revolution (s. å.), Parliament and democracy (1921), Socialism: critical and constructive (s. å.) och The foreign policy of the Labour party (1923). Jfr "J. Ramsay M.: the man of to-morrow. By Iconoclast" (1923). V. S—g.