Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Malus

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 37 (1925), sp. 422 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Malus, Apelsläktet, bot., trädsläkte af fam. Rosacæ, underfam. Pomoideæ, skildt från päronsläktet (Pyrus, Pyrophorum) genom nedtill förenade stift och saknaden af stenceller i fruktköttet. Liksom Sorbus föres Malus ofta som undersläkte till Pyrus. Mest bekant af arterna är det odlade äppelträdet (se Äpple), hvars stamarter anses vara M. pumila i Kaukasus och Altai, M. dasyphylla i Orienten och M. prunifolia i Sibirien. Under senare tid ha flera Malus-arter fått stor användning som prydnadsväxter för de vackra och många blommornas skull, t. ex. M. spectabilis, rosapel, med rosenröda blommor (hemland Öst-Asien), M. Niedzwetzkyana, blodapel, med brunröda blad och mörkt rosenröda blommor (hemland Sibirien), M. Scheideckeri, praktapel, en hybrid med något fyllda blommor (planterad framför riksdagshuset i Stockholm) och M. ringo, forma fastigiata, pyramidapel, med svagt rosafärgade, välluktande blommor och pyramidalt växtsätt, ett verkligt praktträd. G. L—m.

*Malva, bot. M. Alcea och M. moschata äro möjligen inhemska i sydligaste Sverige. G. L—m.