Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Marées

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 17 (1912), sp. 890–891 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Marées [-rē], Hans von, tysk målare, f. 24 dec. 1837 i Elberfeld, d. 5 juni 1887 i Rom, studerade för Steffeck i Berlin från 1853, vistades från 1856 i Munchen samt begaf sig 1864 till Italien. 1869 reste han till Spanien och Frankrike, vistades 1870-73 i Berlin och Dresden och därefter mestadels i Neapel och Rom. - Till en början målade M. porträtt och många taflor med kavallerister och hästar (Rastande kyrassiärer, Berlins nationalgalleri, 1861, Hästar, som föras till badet, Schackgalleriet i Munchen, 1864). I Italien utförde han vid denna tid goda kopior efter Tizian, Rafael, Yelasquez (Schackgalleriet). I Rom tog hans sträfvan en helt ny riktning. Han öfvergaf att försöka realistiskt återge det ögat såg och eftersträfvade främst en dekorativ och monumental stil såväl i komposition som färghållning. Han målade motiv ur kristliga legender (den helige Martin, den helige Georg, Hubertus) och ur antika myter (Helenas rof, Paris' dom, Hesperiderna), men hans motivkrets rörde sig hufvudsakligen omkring nakna figurer i enkelt och stort sedda landskap. "Hans gestalter betyda ingenting, vilja ingenting, ha i

H. v. Marées. Efter ett själf-porträtt. regel ingen sysselsättning, de äro endast lefvande väsen i rummet". M. närmar sig i detta afseende Puvis de Chavannes, men han har ej dennes stora, klassiska lugn, hans jämvikt och säkerhet, han stannade vid ett skisseradt framställningssätt och försämrade dessutom ofta nog sina målningar under ett ideligt öfverarbetande. För dekorativ stil egde han större förstående än någon annan af de samtida tyske målarna, hans färg var frisk och klangfull, behandlingssättet bredt och ibland storslaget. Bland hans målningar må ytterligare nämnas Tre män i ett landskap, Ynglingar i en apelsinlund, Dansande män, Män vid hafvet, Ridskola. Det hufvudsakliga var för honom kompositionens hufvuddrag, det arkitektoniska i målningen. Hans rätta fält borde följaktligen ha varit det monumentala måleriet, men han fick endast utföra ett större arbete på detta område, en serie fresker i zoologiska stationen i Neapel (1873, Fiskarbåtens utfärd m. fl.; skisser till freskerna finnas i museet i Elberfeld). Af sina landsmän rönte han alls ingen uppmuntran; smaken i Tyskland behärskades på hans tid af Piloty och Makart, och då M. sällan utställde, förblef han oförstådd och obeaktad. Men på en liten krets af konstnärer öfvade hans fängslande personlighet och hans bergfasta tro på sin uppgift stort inflytande, och efter hans död har detta inflytande blifvit både omfattande och af stor betydelse. På hans uppslag och idéer bygga många af Tysklands yngre målare. Till hans senare skede höra äfven märkliga porträtt (konstnären själf och Lenbach på samma duk, Adolf Hildebrand och engelsmannen Grant - ett af hans bästa arbeten - m. fl.). Han studeras bäst i galleriet på slottet Schleisheim invid München, där många af hans arbeten, målningar och kartonger, tillhöriga bajerska staten, blifvit sammanförda. I Berlins national-galleri är M. godt representerad af 13 målningar (bland dera Romersk vigna, Ryttare plocka apelsiner, Minne af Villa Borghese, aktstudier). - Jfr G. Fiedler, "H. von M." (1889), v. Pidoll, "Aus dem werkstatt eines künstlers" (1890), Schubriag, "v. M." (1904), Meier-Græfes stora verk "H. v. M." (1909-10, 3 dlr med 400 bilder och katalog) samt "Marées Fresken in Neapel", text af B. Hartwig (1909). G-g N.