Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Mitteis

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 18 (1913), sp. 711–712 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Mitteis [-ajs], Ludwig, österrikisk rättslärd, f. 17 mars 1859 i Laibach, juris professor i Prag 1887, i Wien 1895, i Leipzig sedan 1899, intar genom sina arbeten och i sin egenskap af redaktör för den romerskträttsliga afdelningen af "Zeitschrift der Savigny-stiftung für rechtsgeschichte" en ledande ställning inom den moderna forskningen ang. klassisk rätt. I afseende på den östromerska (hellenistiska) rätten, som särskildt genom de senaste årtiondenas papyrusfynd (se Papyrus) vunnit ny belysning, utgör hans arbete Reichsrecht und volksrecht in den östlichen provinzen des römischen kaiserreichs (1891) en mästerlig, metodiskt epokgörande framställning, medan hans Grundzüge und chrestomathie der papyruskunde (tills. med U. Wilcken, 1912) ger en afslutande sammanfattning af vunna resultat på detta område. I afseende på den rent romerska rätten lämnar hans Römisches privatrecht bis auf die zeit Diocletians, hvaraf ännu blott bd I ("Grundbegriffe und lehre von den juristischen personen", 1908) utkommit, den första sammanfattande framställning af den klassiska romerska rätten, som öfver hufvud försökts, sedan denna rätt tack vare den moderna interpolationsforskningen börjat framträda i förut oanad klarhet. Bland öfriga arbeten märkas, utom en mängd tidskriftsuppsatser (viktiga äro särskildt de i angifna tidskrift årligen publicerade meddelandena ang. "Neue urkunden"), Die lehre von der stellvertretung (1885), Aus den griechischen papyrusurkunden (1900) och Zur geschichte der erbpacht im altertum (1901). M. P-r