Murray [mure'j], svensk släkt, härstammar från den gamla skotska adliga släkten M., af hvilken en gren i midten af 1600-talet utflyttade till Ost-preussen. Därifrån kom magister Andreas M. (f. 1695, d. 1771) 1735 till Sverige som andre pastor för Tyska församlingen i Stockholm. 1738 blef han förste pastor för samma församling och 1752, vid Adolf Fredriks kröning, teol. doktor. Af hans barn gjorde sig två söner bemärkta som läkare (se M. 1 och M. 3); en tredje blef biskop och 1810 adlad med bibehållande af sitt namn (se M. 2).
1. Johan Anders M., läkare, f. 27 jan. 1740 i Stockholm, d. 22 maj 1791 i Göttingen, studerade 1756--59 i Uppsala, där i synnerhet Linnés undervisning blef af afgörande betydelse för hans framtid. 1760 begaf han sig till Göttingen, där han 1763 blef med. doktor, 1764 e. o. samt 1769 ord. professor och föreståndare för botaniska trädgården. M. var en framstående farmakolog och botanist. Hans arbete Apparatus medicaminum tam simplicium quam præparatorum et compositorum (1776--92; 6 bd, af hvilka det sista utkom först efter hans död) utgör den fullständigaste sammanställning af allt, som hänför sig till vegetabiliska läkemedel, och har ännu i dag stort värde. Dessutom utgaf M. i tysk öfv. åtskilliga skrifter af svenska läkare samt den botaniska delen i 13:e uppl. af Linnés "Systema naturæ" under titeln "Systema vegetabilium" (1774).
2. Gustaf M., den föregåendes broder, biskop, f. 28 mars 1747 i Stockholm, d. 4 maj 1825 i Västerås, blef 1760 student i Uppsala och 1768 filos. magister i Göttingen, prästvigdes 1770 och var därefter i fyra år vice pastor vid Tyska församlingen i Stockholm. Han kallades 1774 till ord. hofpredikant hos hertig Karl samt vardt 1778 teol. doktor och 1780 kyrkoherde i Jakobs och Johannes' församlingar i Stockholm. 1786 blef han prästeståndets fullmäktig i Rikets ständers bank, 1792 led. af ecklesiastikberedningen och 1793 medlem af kommittén för kyrkohandbokens, psalmbokens och katekesens förbättrande. 1801 befordrades M. till pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen, 1809, efter statshvälfningen, till öfverhofpredikant och ordensbiskop, adlades 1810 samt utnämndes 1811 till biskop i Västerås stift.
3. Adolf M., den föregåendes broder, anatom, f. 13 febr. 1751 i Stockholm, d. 4 maj 1803 i Uppsala, blef 1764 student i Uppsala och egnade sig snart åt anatomien. Redan vid 19 års ålder förordnades han att under professor Martins tjänstledighet hålla offentliga föreläsningar i anatomi i Stockholm samt promoverades 1772 till med. doktor i Uppsala. S. å. företog han en utländsk studieresa och kom hem först 1776. Under sin frånvaro hade han utnämnts till ord. professor i anatomi och kirurgi vid Uppsala universitet. Han var en af universitetets mest förtjänte lärare och utgaf en mängd värdefulla arbeten i sin vetenskap. Bland dessa märkas Observationes circa infundibulum cerebri (1772), Descriptio anatomica canalis cujusdam Fontanæ nuper observati (1780), Descriptio arteriarum corporis humani in tabulas reducta (1780--83; nya upplagor 1794 och 1798), Sciagraphica nervorum capitis descriptio (1793), Sciagraphica nervorum spinalium descriptio (1794--97) och Sciagraphica descriptio venarum corporis humani (1802--03). Vet. akad., af hvilken M. blef led. 1780, lät 1838 prägla en medalj öfver honom. Jfr E. Gadelius, ”Åminnelsetal öfver förste lifmedikus Ad. Murray 1819” (1828). 1, 3. R. T--dt.