Potern (fr. poterne), Porthvalf, befästningsk., kallas visserligen hvarje af jord eller betong täckt förbindelsehvalf inom en befästning, men företrädesvis benämnes så den hvälfda portgång under fästningsvallen, som leder från det inre af fästningen eller fästningsverket ned till den utanför liggande grafven. För att, om under belägringens gång så erfordras, kunna tillspärra poternen, förser man den med falsar i sidomurarna för anbringande af ett bjälksätt. Mellan detta och de stängda portarna fylles med jord. På ömse sidor om poternen böra invid eskarpmuren läggas gevärsgallerier, från hvilka grafbottnen framför portarna kan med korsande eld bestrykas. Jfr Fästningsportar. (O. A. B.) L. W:son M.
Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan
Potern
Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 22 (1915), sp. 71–72 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗