Seue, de [dose'v]. 1. Werner Nicolai de S., ättling af en fransk hugenott, Nicolas de S., som 1676 kom till Norge, norsk militär, f. 1742, d. 1823, öfverste sedan 1803, blef, då kriget mot Sverige bröt ut, 1807 kommendant på Kongsvingers fästning. Vid svenskarnas anfall på Lier (se d. o.) 18 april 1808 drefs de S:s brigad tillbaka öfver Glommen, och skulden för nederlaget tillskrefs de S., som aflägsnades af prins Kristian August, hvarefter han s. å. tog afsked och därvid fick titeln generalmajor. Som försvarsskrift utgaf han Levnedslöb og tids-historie (1811) samt författade dessutom bl. a. en serie Militaire afhandlinger (1813).
2. Christian Martini de S., ättling i 3:e led af de S. l, norsk militär, topograf, f. 27 febr. 1841 i Rödenes, d. l juni 1895 i Trondhjem, officer 1860, arbetade 1868-76 vid Norges geografiske opmaaling samt avancerade 1894 till generalmajor och chef för trondhjemska brigaden och kommendant i Trondhjem. De S. författade bl. a. tills, med bröderna A. och Th. Bång den värderade handboken Kompagniet (1872 ;4:e uppl., 1894, är af de S. ensam), Historisk beretning om Norges geografiske opmaaling 1773-1876 (1878) och åtskilliga militära uppsatser.
3. Christen de S., den föregåendes broder, norsk meteorolog, f. 1843, d. 1892, anställd vid meteorologiska institutet 1867-75, utgaf som universitetsprogram Le névé de Justedal et ses glaciers (1870), som gjorde honom till en af förelöparna vid utforskningen af Norges glaciärer (se G l a c i ä r e r, sp. 1249), och den med guldmedalj prisbelönade afh. Windrosen des sildlichen Nor-icegens (1876). 1-3. K. V. H. Seuerling-Seume
220
Seuerling [sö;j-], Karl Gottfried, tysksvensk teaterledare, f. 1727 nära Dresden, d. 1795 i Örebro, tycks tidigt ha stått i spetsen för ett band i Sverige kringresande tyska komedianter. Sedan han i slutet af 1750-talet med sig förenat spillrorna af Petter Lindahls och Johan Berghults (1754 privilegierade) landsortstrupp, den första svenska, blef sällskapet småningom svenskt, och S. gifte sig med Lindahls dotter Margareta. S:ska sällskapet vann anseende och hade en mycket god repertoar, som omfattade bl. a. många af Holbergs komedier, Moliére, Shakspere ("Romeo och Julia", f. g. i Sverige, 1776), Calderön ("Lifvet en dröm", f. g. i Sverige, 1784), Voltaire samt svenska original, såsom Modées "Fru Rangsiuk" och "Håkan Smulgråt", Dalins "Brynilda" och Wallenbergs "Susanna". S. fick särskildt k. privilegium på att spela i Uppsala och Lund. På 1780-talet uppträdde han med sitt sällskap i flera omgångar i Finland. Hans eget uttal med sin mäkta starka brytning på tyska åstadkom ofrivillig komik i allvarliga roller. Han höll god ordning i sin trupp och ernådde välstånd som egare af ett hus i Örebro och lägenheten Åby utanför staden. Jfr B. Schöld-ström, "S. och hans 'comoedietroupp' " (i teaterbilderna "Hög och sann konstnärlig anda", 1892).
Seuffert [sö'j-]. 1. Johann Adam von S., tysk rättslärd, f. 15 mars 1794 i Wiirzburg, d. 8 maj 1857 i München, deltog som löjtnant i 1814 års krig mot Frankrike, blef 1815 juris doktor och docent i Göttingen, 1817 e. o. och 1819 ord. professor i Wiirzburg, men nödgades efter oppositionellt uppträdande som led. af bajerska landt-dagen 1832 öfvergå till domarbanan, som han 1839 lämnade för att egna sig åt vetenskaplig författarverksamhet. Han skref Lehrbuch des praktischen pandektenrechts (1823-25; 4:e uppl. 1860-70) och Kommentar uber die bayrische gerichtsordnung (1836-42; 2:a uppl. 1853-58) samt uppsatte tidskrifterna "Blätter fiir rechtsanwendung" (1836) och "Archiv fur entscheidungen der obersten ge-richte" ("Seuffert's archiv", 1847; alltjämt utkommande, de äldre arg. omtryckta).
2. HermannS., den förres son, tysk rättslärd, f. 28 aug. 1836 i Ansbach, d. 23 nov. 1902 i Bonn, blef 1861 juris doktor och docent i München, 1868 e. o. professor där, 1872 professor i Giessen, 1879 i Breslau, 1890 i Bonn, S. intog en framskjuten ställning inom den moderna tyska kriminalistskolan. Han var mångårig medarbetare i "Zeitschrift fiir die gesammte strafrechtswissenschaft" och författade dessutom bl. a. Uber einige grundfragen des strafrechts (där S. ännu intar en äldre ståndpunkt, 1886), Was willj was wirkt, was soll die staatliche strafe? (1897), Anarchismus und strafrecht (1899), E in neues strafgesetzbuch fiir Deutschland (1902),äfvensom framställningen af tyska straffrätten i "Die strafgesetzgebung der gegenwart", I (1894). Nekrolog öfver S. af Fr. v. Liszt i nyssnämnda "Zeitschrift", bd 23. 1-2. C. G. Bj.
Seuffert [soj'-], Bernhard, tysk germanist, f. 1853 i Wurzburg, vardt 1886 e. o. och 1892 ord. professor i Graz i tyska språket och litteraturen. S. har behandlat Maler Muller (1877), Leg ende von der pfalzgräfin Genovefa (s. å.) och Wieland (flera arbeten) samt varit mycket verk-
sam som utgifvare (Wieland, Goethe) och redaktör af tidskrifter och serier ("Deutsche literaturdenk-male der 18. und 19. jahrhunderte", 1881-90. "Vierteljahrsschrift fiir literaturgeschichte", 1888 -93 och "Grazer studien" 1895 ff.).
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.