Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Sfäroidal

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 25 (1917), sp. 258–259 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Sfäroidal (se Sfäroid), klotformig. - Sfäroidalt tillstånd kallas inom fysiken ett först af Leidenfrost iakttaget tillstånd, som åtskilliga vätskor (vatten, alkohol, eter, svafvelsyra m. fl.) antaga vid beröring med andra kroppar (metaller, glas, porslin m. fl.), om dessa äro upphettade till en viss temperatur. Om t. ex. en vattendroppe får falla på en starkt upphettad metallyta, utbreder den sig icke öfver ytan, såsom förhållandet är vid mindre höga temperaturer, utan bibehåller droppformen och kvarligger på ytan, utan att öfvergå till kokning, endast ganska långsamt aftagande i volym genom en småningom skeende afdunstning, hvarvid den visar en egendomlig, darrande och hoppande rörelse. Detta s. k. sfäroidala tillstånd, som först närmare undersöktes af Leidenfrost och som också ofta betecknas som Leidenfrostska fenomenet l. Leidenfrostska försöket, bibehåller vattnet dock Sfärolit-Sgambati

260

endast så länge, som metallytan är mycket het. Får metallytan, medan droppen kvarligger, afsvalna till en viss temperatur, inträder plötsligt en häftig kokning, som, när droppen är af större dimensioner, liknar en våldsam explosion. Boutigny, som i många riktningar studerat detta fenomen, har visat, att den sfäroidala droppen icke omedelbart hvilar på det upphettade underlaget, utan att emellan dem befinner sig ett lager af ånga, som oupphörligt förnyas genom droppens afdunst-ning. Att så är förhållandet, kan man finna, om man ställer ett ljus i jämnhöjd med droppens

Leidenfrostska fenomenet.

undre yta (se fig.) och betraktar detsamma från motsatta sidan af droppen. Som nu droppen ej vidrör metallen, kan ej heller den senares höga temperatur genom ledning direkt meddela sig till vätskan, och detta har i sin ordning till följd, att droppen, oaktadt sin närhet till den heta metallen, icke uppvärmes till kokpunkten och följaktligen endast genom en småningom skeende afdunstning förminskas. Att den sfäroidala vattendroppens temperatur också verkligen understiger 100° C., har Boutigny genom direkta experiment lyckats ådagalägga. Fenomenet beror ytterst därpå, att adhesionen (se d. o.) mellan vätskan och underlaget minskas genom den höga temperaturen så mycket, att det senare ej mer fuktas af vätskan. Till följd af denna minskade adhesion kan kohe-sionskraften mellan vätskans molekyler verka friare, hvilket äfven visar sig däruti, att dessa sluta sig tillsammans och bilda en droppe, alldeles som vid vanlig temperatur sker med kvicksilfver på en ren glasskifva. - Vid s. k. torrkokning i en ångpanna antar vattnet lätt sfäroidalt tillstånd, hvarigenom stor fara för explosion uppkommer. Det sfäroidala tillståndet är också orsaken till, att man kan ett ögonblick doppa den fuktade handen i smält metall, utan att bränna sig, och man har i detsamma sökt förklaringen till de från forna tider kända eldprofven, ordalierna. Ett vanligt fall af sfäroidalt tillstånd är följande. För att pröfva, om ett stryklod är tillräckligt varmt, plägar man spotta på detsamma, hvarvid spotten antar form af droppar, som med ett hväsande ljud fara fram och åter på det heta stryklodet. - Sfäroidal-struktur. Se K l o t s t r u k t u r. R. R.»

Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.