Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Stack

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 26 (1917), sp. 875 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Stack. 1. Landtbr., rund eller rektangulär hög af hö, otröskad säd eller halm. De läggas vanligen direkt på marken, men stundom, i synnerhet sädesstackar, på en "stackfot", bestående af en stackbotten, uppburen af trästolpar. Mindre vanligt användas stackställningar med tak, s. k. hjälmar, som bilda en öfvergång till åt sidorna öppna lador. Om stacken är väl lagd, så att vatten ej kan intränga, är dess innehåll lika väl skyddadt som i hus och torkar bättre genom vindens påverkan samt möjliggör en afsevärd besparing af byggnadskapital. - 2 Myrstack (se Myror, sp. 107). 1. H. J. Dft.

Stackäto [-tå], it. staccato (eg. "lösgjordt"), mus., betecknar, att anslaget eller tonens ansättande skall vara kort spetsigt, icke bundet, med en helt liten paus efter hvar ton. Stackäto betecknas med en punkt öfver noten, och stacca-ti'ssimo (mycket stackato) med ett komma öfver noten. Se Anslag 3 samt jfr Martellato, S a 11 a t o och S p i c c a t o. E. F-t.

Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.