Tarn. 1. Biflod till Garonne i södra Frankrike, rinner upp på Lozèrebergen i Cevennerna på 1,600 m. höjd, flyter mot v. genom dep. Lozère, Aveyron, Tarn, Haute-Garonne och Tarn-et-Garonne samt faller nedanför Moissac fr. v. in i Garonne. Längd 375 km. Först sedan den ofvanför Albi bildat det vackra, 19 m. höga vattenfallet Saut-de-Sabo, inträder den på slättlandet och blir segelbar (147 km.). Nederbördsområde 14,850 kvkm. T:s förnämsta tillflöden äro fr. h. Aveyron, fr. v. Dourbie, Dourdou, Rancé och Agout. — 2. Departement i södra Frankrike, bildadt af delar af den forna prov. Languedoc. 5,780 kvkm. Folkmängden ökades från 270,905 pers. 1801 till 359,232 år 1876, då den nådde sitt maximum, men har sedan nedgått till 324,090 pers. 1911, hvaraf omkr. 16,000 reformerta. I ö. och s. uppstiga grenar af Cevennerna: Monts de Lacaune (1,266 m.), Sidobre (400—700 m.), som skiljer Agouts dal från dess biflod Thorés, och Montagne noire, med skogklädda höjder. Norra och mellersta delarna genomdragas af lägre bergskedjor med västlig riktning, mellan hvilka ligga ovanligt vackra dalar. Med undantag af en liten del af Montagne noire, som tillhör Audes flodområde, hör dep. till Garonnes (Tarns) flodsystem. Östra delen har Auvergnes klimat, det strängaste i Frankrike; västra delen har Girondes milda klimat. Jordbruket lämnar spannmål utöfver behofvet, och vingårdarna lämna 40—50 mill. liter vin, en kvantitet, som är endast hälften mot hvad den var före phylloxerans härjningar. Ur mineralriket fås stenkol, järnmalm, marmor och kalk. Bland industrigrenar är textilindustrien viktigast. Dep. indelas i 4 arrondissemang: Albi, Castres, Gaillac, Lavaur. Hufvudstad: Albi.
Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan
Tarn
Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 28 (1919), sp. 487–488 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗