Tittoni [-tåni], Tommaso, italiensk diplomat, f. 4 maj 1856 i Rom, är son till en i den italienska enhetsrörelsen framträdande politiker, Vincenzo T., som 1859 nödgades gå i landsflykt, 1870 återvände till Rom och 1886 blef italiensk senator. T. studerade juridik i Rom, Oxford och Liège, tog från 1882 verksam del i Roms kommunala lif och var 1886--97 led. af italienska deputeradekammaren. 1897--1900 var han prefekt i Perugia och 1900--02 i Neapel, blef nov. 1902 senator och inträdde nov. 1903 som utrikesminister i Giolittis ministär. T. behöll denna post äfven i ministären Fortis, efter att en kortare tid mars 1905 ha fungerat som t. f. konseljpresident under den långt utdragna ministerkris, som föregick bildandet af kabinettet Fortis. Han ersattes vid dettas rekonstruktion dec. s. å. af San Giuliano, men var maj 1906--mars 1910 ånyo utrikesminister under Giolitti. Under mellantiden hade han varit italiensk ambassadör i London. T. höll som utrikesminister korrekt fast vid trippelalliansen och hade upprepade möten med österrikisk-ungerske utrikesministern Aehrenthal och med tyske rikskanslern furst Bülow. För hans utrikespolitik var emellertid det ihärdiga sträfvandet att åvägabringa ett närmande till Frankrike städse kännetecknande. Just därför utsågs han april 1910 till ambassadör i Paris, på hvilken särskildt under Världskriget viktiga post han kvarstod till okt. 1916. Under sin utrikesministertid fick T. ofta af kammarens radikaler uppbära öfverdrifna förebråelser för att hysa klerikala sympatier; i förberedelserna för Italiens utträde ur trippelalliansen torde han ha haft rätt betydande andel. V. S-g.
Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan
Tittoni
Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 29 (1919), sp. 157 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗