Van. 1. Turkiskt vilajet i sydöstra Armenien, vanligen räknadt till Kurdistan, beläget vid Persiens gräns mellan vilajeten Erzerum i n. och Mosul i s. 39,300 kvkm. 379,800 inv. (beräknad folkmängd före Världskriget), hvaraf 161,000 kristna och 7,600 judar. Norra delen af vilajetet har mera karaktären af högslätt med jordbruksidkande befolkning, södra delen däremot har mera vild natur samt nomadisk eller halfnomadisk befolkning. — 2. Sjö i ofvannämnda vilajet (i forntiden kallad Thospitis, arab. Argīsj, armen. Tosp). 3,662 kvkm. (dubbelt så stor som Vättern), ligger v. om Urmiasjön, 1,718 m. ö. h., på den södra armeniska platån och omges af höga bergsträckor, som utgå v. och s. om Ararat och nå sin största höjd i vulkanen Sipan-dag (4,176 m.). Sjön har svagt salthaltigt vatten (2 proc.) och eger en fiskart, som utgör en väsentlig del af den närboende befolkningens föda. Den saknar nu synligt aflopp, men torde förut ha haft sådant till Tigris. — 3. Hufvudstad i nämnda vilajet, omkr. 5 km. från sjön Vans sydöstra strand, i en bördig trakt, delvis med konstgjord bevattning. Dess låga hus med platta tak äro oregelbundet grupperade vid södra foten af en kalkstensklippa, som krönes af ett halft förfallet citadell (se fig.). Detta har dock strategisk betydelse genom sitt läge vid föreningen af två militärvägar, som därifrån utgå mot v. till Mindre Asien och mot s. till Mosul och Mesopotamien. En särskild hamn, Avantz, är belägen vid V.-sjön. Själfva staden är omgärdad af gamla murar, men utanför dessa mot ö. befinner sig förstaden Aigestan, kallad "trädgårdarna", emedan hvarje hus har sin trädgård eller vingård. Tills. med Aigestan räknade V. före Världskriget inemot 50,000 inv., hvaraf 3/5 armenier och 2/5 turkar, och hade ej obetydlig inhemsk industri, tillverkning af ylleoch bomullsväfnader, mohair och tvål. Till följd af antagonismen mellan turkar och armenier har V. lidit svårt såväl under den äldre regimen som under ungturkarnas armeniermassakrer mars 1908. Under Världskrigets andra år blef ställningen för armenierna ytterligare försvårad. Ryssarna besatte V. 19 maj 1915, men turkarna togo tillbaka det 11 aug. för att den 15 i s. m. åter utrymma denna ort. Sedermera utkämpades strider s., v. och s. ö. om Vansjön 20 jan. 18, 22, 23 och 25 aug. samt 22 dec. 1916. Ryssarna, som nu utrymt V., återtogo det 17 mars 1917 och öfverlämnade det sedermera åt armenierna, från hvilka turkarna sedan togo det 7 april 1918, men måste den 20 i s. m. åter uppge det. Med det kaos, i hvilket f. n. Mindre Asien befinner sig, är det svårt att yttra sig om det för handen varande läget. I hvarje fall är den armeniska befolkningen i högsta grad reducerad. — V. var redan under assyrisk tid hufvudstad för ett nationellt rike, och från denna tid stammar en mängd kilskriftinskriptioner. Äfven från senare tid ha flera inskrifter funnits såväl inom staden själf som i närmaste grannskapet. Mest ryktbar är en trespråkig inskription från Xerxes' tid på själfva citadellets klippa. Tätt invid "trädgårdarna" ligger Toprak Kale med ett gammalt eldsdyrkartempel och den s. k. "Mithridates' port" med gamla gudanamn inhuggna i klippan. Se K. F. Johansson, "De nyaste upptäckterna i Armenien" (i "Ymer", 1900). Del af Vans kalkstensklippa. 1—2. A. N—d. 3. A. N—d. L. W:son M.
Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan
Van
Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 31 (1921), sp. 574–575 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗