Weissenstein [va'jsensta'jn], försvenskadt Wittensten, estn. Paidelin, lett. Paido, stad i Estland, vid strömmen W. (l. Paide). 2,600 inv. (1905). Staden och slottet, hvilket anlades 1265 af livländske ordensmästaren Konrad von Mandern och af hvilket ruiner ännu finnas, hade under Sveriges, Polens och Rysslands strider om Östersjöprovinserna att utstå många belägringar. Efter en långvarig sådan intogs W. af svenskarna under Klas Kristersson Horn 1562 samt iståndsattes. Det belägrades sedan förgäfves aug. 1570—mars 1571 af hertig Magnus af Ösel, men nyårsdagen 1573 stormades slottet efter en 4 dagars beskjutning af ryssarna, hvarefter Ivan den förskräcklige lät binda befälhafvaren Hans Boije och den fåtaliga besättningen vid spett och steka dem till döds. 1581 återtogs det af Göran Boije. Befästningen förstärktes sedan, ty W. ansågs som Estlands viktigaste ort näst Reval. I sept. 1602 intogs det af polackerna efter mer än 3 månaders belägring, och två försök 1604 att återta detsamma misslyckades. Först i juni 1607 togs W. tillbaka af svenskarna och förstärktes sedan ytterligare. 1636 förlänades det åt Lennart Torstenson. 1682 föreslogs, att befästningen skulle slopas, hvarefter den lämnades åt sitt öde. A. N—d. L. W:son M.
Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan
Weissenstein
Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 31 (1921), sp. 1041–1042 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗