Sida 116
I OS
EN VINTER I SODERN.
hvad pi atskilliga andra stallen i Europa ar fallet, och sarskildt i umgangeslifvet, i den personliga beroringen mellan de skilda klasserna nastan icke alls kunna sparas, Det ar ytterst valgorande att se, hur en af samhallets battre och en af dess samre lottade medlemmar har kunna samtala med hvarandra utan att det kan markas en skymt af nedlatenhet a den ena sidan af odmjukhet eller afund a den andra. Det ligger en naturlig god takt, ett medfodt frisinne hari, sorn de germanska folken annu llngt ifran hafva tillagnat sig.
Varden ar sjuklig och infinner sig icke alltid vid bordet. Da han kommer ar det i filttofflor och nattrock; han sager icke ett ord under hela maltiden och forsvinner fore desserten.
Bland gasterna ar en skolinspektor fran Rom, goddagspilt, myndig, alltid en smula pedantiskt ironisk i sin samtalston, i grund och botten godmodig liksom de flesta manniskor, som aro svaga for god mat; en ung agent fran Napoli, pratsam, lifljg, mager, med stora gester och starka ord, vaken i sin uppfattning och icke blyg for att tala om hvad det vara ma, utan att dock alltid lyckas skyla sin brist pi bildning med sitt goda hufvud; vidare en ambetsman, som har dahg mage, som darfor ar sur, ordkarg, ointresserad och lik alia andra manniskor, som hafva dahg^mage, af hvad nationalitet och stand de an ma vara.
Hvar annan eller hvar tredje dag infinner sig afven en bror till vardinnan, en gammal militar
Källa: Internet Archive ·