Sida 124
ii6
EN VINTER I SODERN.
bordigt hela detta skoglosa, solstekta hogland; men man maste komma ned till kusterna, heist till den ostra, som beharskas af Etnas rykande, molnomslutna pyramid, for att aterfinna den sydlandska naturen i all dess yppiga skonhet.
En af dessa graa stader pa toppen af en gra klippa var Girgenti.
Pa ena sidan skadade den ut ofver hoglandet, men pa den andra sankte sig landet som en enda lummig tradgard ned mot stranden, och fran stranden hojde sig ater hafvets vida yta mot den solgnistrande horisonten. Kvallsolen got en mild, genomskinlig klarhet ofver hela nejden, da jag gick ned fran sluttningen for att besoka de grekiska tempelruinerna, som ligga dar ned emot stranden. Och ater erfor jag denna kansla, som jag forut sa ofta erfarit i Italien, kanslan af landskapets historiska karakter. Den gjorde ett klassiskt intryck, denna nejd, dar nu gronskan spirade pa den grekiska stadens mark. Allt var oppet, fritt och stort; det var lugn och hvila i alia linier, ett genomskinligt Ijus ofver alia farger; markens yppiga grdnska stangde aldrig for blicken, ty genom den jamna sluttningen blef utsikten fri ofver tradtopparna, och hafvets blaa grund var aldrig skymd. Man forstod att detta var den ratta hemvisten for ett hf, dar intet skydde Ijuset, ett hf som alskade den fria rymden och den starka dagern, som lat solen spela in mellan hemlifvets arkader och den friska vinden lopa fritt mellan templens
Källa: Internet Archive ·