Sida 125
GIRGENTI.
117
pelare. Det var sakert ingen slump, som fort de grekiska nybyggarne till denna nejd; helt visst funno de bar nagot som liknade hemmet, och hafvet, som brusade nedanfor dem, var ju detsamma, som skoljde hemmets kuster.
Dar nere pa kuUarna ligga nu ruinerna af de grekiska templen, langsamt forvittrande rester af en fdrgangen kultur. De fiesta aro blott kummel af sonderbrutna, sammanstortade stenblock, livarofver en eller ett par pelare resa sig, liksom beskadande forodelsen; endast tvenne, Junotemplet och Concordiatemplet, arc, i synnerhet det senare, tamligen val bibehallna och gifva ett begrepp cm hvad de voro, innan krig och brand och jordbafning skoflat dern och tiden tart pa dem.
Det ar icke latt for den nutida betraktaren att forsta det sprak de tala. Vid beskadandet af andra minnesmarken fran en forgangen kultur, finns det dock alltid nagot som sammanbinder, en ledtrad for tanken, som den kan folja trappsteg for trappsteg tillbaka till den grand, ur hvilken verket vuxit upp; har for icke langre nagon stig tillbaka, har oppnar sig en afgrund, som man icke kan springa ofver, man kan blott stanna vid randen och undrande betrakta den rosenskimrande hagring, som hojer sig dar pa andra sidan i en skonhet, som synes sa lockande nara och dock ar sa oupphinneligt fjarran.
Och dock, det ar egendomligt hvad en enda pelare kan lara en mer an tjugu volymer. Vi
Källa: Internet Archive ·