Sida 126
"« ^W V INTER J SODEKN.
aro, de fiesta af oss atminstone, i det fallet annu som barn, vi behofva bilder till texten. Har infor dessa gamla, sammanstortade tempel kande jag liksotn en flakt fran det forgangna Hellas omsusa mig, har stod jag infor en uppenbarelse af dess kultur, som annu i tillintetgorelsen, i^rytm och linier bar prageln af dess en gang sa friska, sa lefvande skonhetsideal, och har syntes det mig som om jag skulle kunna vaga spranget och na den andra stranden.
Men spranget vagades icke, och hagringen bleknade bort och forsvann. Uppifran staden hordes kyrkklockornas snabba, bradskande klamtslag, och solen sankte sig i majestatisk langsamhet bakom hafvets skarpa rand.
I det annu drojande Ijuset gick jag ater upp mot staden. Getterna drefvos hem till stallen, annu ryckande till sig en sista munsbit fran vagkanterna, stadens smaborgare promenerade med hustrur och barn utanfor porten, men dar inne pa de redan morka gatorna radde larmet och stojet af en nutida siciliansk afton, en bullrande gladje mellan trostlost graa murar.
Källa: Internet Archive ·