Sida 129
SIRACUSA.
fest, och da blir han vid godt humor, nar han finner sig valkomnad och omhuldad af manniskor, som icke aro bortskamda med nojen, utan for hvilka hans ankomst ar ett evenement, en enastaende tilldragelse under arets kretslopp.
Sadan var det jag stotte pa honom i Siracusa, den Hlla landsortsstaden med de stora minnena. Dar hade jag det nojet att vara tillsamman med honom i tva dagar, och dar larde jag mig att halla af den gamle skamtaren. Han hade slagit sig ned midt pa torget, och dar satt han i borgerlig godmodighet och slog takten till ungdomens danser, nickade godt fdrstand at alderdomen, som gick och sag pa, men agnade sig i synnerhet at barnen, satte dem i sitt kna och berattade historier for dem, oppnade sin kista for dem och lat dem pynta sig efter basta formaga med de gamla kostymerna, som han sparat fran forna, mera lysande fester, narrade dem att skratta med sina miner och upptag, och syntes som mest nojd, nar de sma hade rohgt.
Och det hade de. I den primitiva festsalen, ett traskjul, upptimradt pa torget, svarmade de omkring i sina brokiga drakter, riddare och spanska danserskor, munkar och nunnor; kostymen var icke alltid sa trogen, och man var nojd med litet. Hade man icke annat, sa drog man skjortan utanpa de andra kladerna, och sa gick man stolt med pa karnevalen. Jag sag en liten
En vhit<"r i sodern. 6
Källa: Internet Archive ·