Sida 130
122 EN VINTER I SODEKN.
tjock femaring, hvars hela maskeradkostym bestod af en gammal hjalmliknande hatt, som foil honom ofver oronen. Med denna hatt var han lycklig som trots nagon och vackte icke blott uppseende utan iifven afund bland de andra smattingarna.
Och hur man dansade! Utan andrum, utan
ett ogonblicks hvila, sa lange musiken varade,
med en ofvertygelse, en hangifvenhet, som for
det mesta hade ett langt forsprang framfor skick-
ligheten. Och detta vare sig det gailde sma
eller stora. I Italian, atminstone pa den italienska
landsbygden och i de aflagsna staderna, dansar
man annu uteslutande for dansens egen skull.
Det ar undantag, att de bada konen dansa med
hvarandra, ehuru afven det forekommer ; det
vanliga ar, att tva man eller tva kvinnor dansa
tlllsamman, och mannen dansa for det mesta
battre an kvinnorna. Jag sag denna kvall tva
helt unga arbetare dansa tillsammans; det var
det skickligaste paret af alia, och det var ett
noje att se, hur val de forde sig.
Den ene, han som forde, var val nigra och tjugu ar gammal, starkt byggd, svartmuskig, ett akta sicilianskt utseende, den andre var en ynghng, annu i uppvaxtaren, smart och latt, med ett nastan kvinnligt behag i sina rorelser. De voro medvetna om sin skicklighet och visade sig en smula, uppfunno variationer i dansen, hade sina tours de force, sina fria fantasier pi det regelratta temat. Danserna voro moderna,
Källa: Internet Archive ·