Sida 131
SIJiACUSA.
123
vara valser och polkor med srna forandringar, men deras uppfattning af dansen var fuUkomligt antik; steget var har icke langt mellan nojet och kulten.
Utanfor pa torget triingdes hela stadens befolkning, som icke hade rad eller icke kist att betala de tjugu centimernas entre. Kvickheterna voro icke synnerh'gen markvardiga och upptagen tamligen tama, men rosterna sa mycket mera hogljudda, och far en italienare skrika, har han alltid nagot roHgt. Annu, da jag vaknade i gryningen, horde jag de sista bortdoende tonerna af karnevalen — om det nu far kallas toner.
Dagen darpa, det var karnevalens sista, brandes han offentligen pa torget. Ridande pa ett vildsvin fordes han dit i triumf, foregangen af stadens musikkar och foljd af hela dess befolkning. Det hade regnat hela dagen, men nu pa kvallen lyste det upp, och i den dunkla kvallsdagern, med en strllande stjarnhimmel ofver sig och den skrattande, pratande, vimlande och skrikande skaran omkring sig, tog sig den klumpiga maskeradfiguren egendomligt fantastisk ut, dar han satt grensle pa vildsvinet och med en meningslos atbord strackte ut sina armar, skrattade sitt meningslosa skratt och gjorde sin meningslosa grimas. En schaare nere fran hamnen holl liktalet, med stora gester och flodande valtalighet, slutande med att dansa en fantastisk indiandans om sitt offer. En annan tande pa
Källa: Internet Archive ·