Sida 139
CAPRI.
'31
vanligen kvinnan, som ar den ledande, mannen som foljer, och sarskildt var detta fallet med Rafaella. Hon ledde icke blott, hon formligen befallde med blickarna, ingot sin vilja eller sin nyck hos mannen, sa att till och med de samsta dansorerna fingo fart i benen, en smula eld i blodet, uppfunno nya konster med benen och profvade djarfvare sprang, da de dansade gent emot henne. Rafaella hade icke blott lart att dansa, hon hade tarantellan i blodet, hon var biten af tarantelns gadd, och hennes yra smittade.
Den andra var en ung flicka, liksom Rafaella korallforsaljerska. Francesca hade fatt uppfostran, varit ett par ar i Amerika och kunde icke blott tala engelska, utan afven ganska godt reda sig med franska och tyska. Hon var i borjan en smula tillbakadragen, och det lag nagot dampadt, lamt ofver hennes dans. Men da nagra danser gatt, borjade musiken och rorelsen ofva sin trollkraft ofver henne, Capriflickan stack fram under den frammande fernissan, och mot slutet var hon den ifrigaste, outtrottligaste af alia. Hennes rorelser blefvo dock aldrig sa djarfva som den andras, och hon gaf sig aldrig sa fuUt han; afven sedan blygheten forsvunnit, fanns det en stillsam nobless, nagot sedesamt och behiirskadt ofver hennes rorelser och hela vasende, som gaf en egendomligt kysk karakter at den i sig sjalf sa lidelsefulla dansen.
Roligt var det afven att se ett par smaflickor, tolf eller tretton ar gamla. De hade
Källa: Internet Archive ·