Sida 141
CAPRI.
133
hvars ord voro omojliga att uppfatta, och da horde man melodin, som tamburinen blott kunde antyda. Stengolfvet nottes halt af de trampande fotterna, vartnen steg alltjamt och stamningen med den, allt flere af askadarne lockades in i dansen, sedan vi framlingar gjort borjan och trotsat medvetandet om var svenska olamplighet for de italienska sprangen. Tamburinen aflostes nagon gang af en dragharmonika, och tarantellan af en polka, i hvilken endast de unga karlarne deltogo; men det blef aldrig nagon riktig fart hvarken i dragharmonikan eller polkan, och da de varat en stund, brot tamburinen otaligt igenom med sin srtabba, eldande takt, och kvinnorna voro genast fardiga att folja maningen.
Ett par ganger dansades afven tarasco, en annan nationaldans, af helt annan karakter an tarantellan. Den dansas af fyra par, takten ar langsammare, vaggande, karlarne vagga af och an med kroppen, och det hela med sitt oafbrutna kretslopp, parens omsevisa gang forbi och emellan hvarandra, ar en egendomlig blandning af vafvaredans och sjomansdans. Men som det icke fanns mer an tre par, som kunde dansa den ordentligt, ofvergaf man den snart och atergick till den outslitliga tarantellan.
Forst vid midnatt slutade balen efter att hafva varat oafbrutet i mer an tre timmar. Ryktet om festen hade spridt sig, och tamburinen hade val afven lockat, sa att nar vi lamnade lokalen, stodo askadarne packade i dorren i mangdubbla led.
Källa: Internet Archive ·