Sida 146
138
F.iV VINTER I SiiDEKN.
\m lii
HM I
EUer dl S. Francesco en dag motte en yngling som hade fangat en turturdufva for att ga och salja den, fylldes han af medlidande med den stackars fageln med de sorgsna ogonen och bad ynglingen att fa den. Denne gaf honom icke endast den, utan afven alia de andra dufvorna. S. Francesco mottog dem i skotet och talade till dem med mild rost: »0, mina systrar, enfaldiga och oskyldiga och kyska turturdufvor, hvarfor laten I taga eder? Nu vill jag radda er fran doden och bygga er ett bo, sa att I man befruktas och foroka eder, enligt eder Sicapares vilja.s Han gjorde sa, och sedan stannade dufvorna alltid hos honom och lamnade honom icke, utan att han med sin valsignelse gifvit dem lof dartill.
Da man laser en sadan liten historia, ser man, genom myter och legender, mannens eget fromma, milda ansikte lysa fram, mannen sjalf, sasom han gick och stod i sitt vackra, af grona fait inhagnade Assisi, med sinnet fylldt af en karlek, som famnade icke blott manniskorna, utan afven djur och vaxter, hela naturen, sasom den uppenbarade sig for hans barnafromma, stort seende ogon. Han ar kanske den i all sin enkelhet storslagnaste och mest sympatiska person! igheten fran hela detta tidsskede, och da man kommer till Assisi blir hans bild sallsamt lefvande for en. Denna nejd i sin idyUiska, fridfulla skonhet forklarar och utfyller historien om hans lif. Och den kyrka, som bar hans namn,
Källa: Internet Archive ·