Sida 147
ASS/S/.
139
och for hvars skull man nu besoker staden, iir en af de vackraste, stamningsfiillaste i hela Italien.
Jag sag den en sondagsmorgon under massan. Ifran stationen gick jag uppfor sluttningen till kullen, pa hvars topp staden ligger. Det var en stralande solskensmorgon, stilla och varm. Uppifran staden hordes klockornas ringande, och det gamla Franciscanerklostret aftecknade sin hoga, imponerande profil mot den solskimrande luften. Det ligger i stadens ena utkant, resande sig pa valdiga undermurar; sjalfva klostret ar nu upphafdt och forandradt till barnuppfostringsanstalt. Af kyrkorna — ty har, sasom flerstades i Italien, ar det tva kyrkor, byggda den ena ofvanpa den andra — ar det den undre, den aldre, som ar den vackraste och intressantaste ; och det var den som mitt besok forst gallde.
Da jag tradde in genom den vackra portalen, kunde mina af solljuset blandade ogon forst icke urskilja nigonting annat an ett lagt, morkt rum, buret af pelare, oppnande sig i perspektiv at tvenne sidor under de breda hvalfven, har och dar genomskimradt af svaga Ijusstrimmor fran de malade fonstren. Borta fran koret hordes ett mummel af stammor, sa en kort strof af hoga barnroster, sa ater mumlet och barnens svar. l^et hela gjorde ett obeskrifligt mystiskt, gripande intryck, och man forstod hvilken makt den katolska kyrkan har dari, att den talar till manniskans fantasi och skonhetskansla, vacker stamping, satter de hemliga kanslostrangarna uti
Källa: Internet Archive ·