Sida 149
ASS/SI.
141
ett harmoniskt, sallsynt vackert helt af stillhet och begrundande, andakt och odmjukhet. De som byggde denna kyrka voro inspirerade af S. Francescos anda.
Och alia vaggarna aro betackta med verk af renaissancens foregangarne och forsta mastare. Pa hufvudskeppets murar finner man spareii af de aldsta, de hvilka icke lamnat nagot namn efter sig och hvilkas verk planats ut for att lamna plats at yngre efterfoljare, eller, dar de skonats af manniskorna, planats ut af tiden. I skymnlngen kan man knappt urskilja nagonting, man anar en stel, otymplig kontur har, ett grimaserande ansikte dar, men forsoker man leta ut kompositionen, tappar man snart sparet, och allt upploser sig i ett otydligt virrvarr. Endast de aldrade, dunkla fargerna gifva muren sin varma, mattade ton. Men i koret och tvarskeppen aro malningarna, fastan blekta af arhundradens matta dager och holjda med arhundradens smuts, dock sa pass bevarade, att man kan se hvad de forestalla. Det ar scener ur Fralsarens lif, en korsfastelse som faster blicken forst genom de trenne korsfasta kropparna, at hvilka konstnaren forlanat ett Ijus som annu icke forbleknat, sedan genom det naivt rorande hos gruppen af sorjande kvinnor vid korsets fot. Och nere vid dess ena sida upptacker man en madonna med ett blekt, genomskinligt, forklaradt ansikte mellan tvenne helgon, af hvilka det ena ar S. Francesco. Konstnaren ar Lorenzetti, ett namn, som man fatt kart
Källa: Internet Archive ·