Sida 151
ASS/S/.
143
Nedanfor mig bredde sig slatten i sin Ijusa vargronska, rik och bordig, med sina rader af hoga, smarta popplar, omgifven af de utnbriska bergen. Solen lyste annu starkare, dar den stod midt pa himmelen, hvart man sag skimrade det for ogonen af Ijus och spad gronska. Ur portalen kommo nagra barn med sina grona kvistar i handerna; och det syntes mig att de forsinnhgade den harmoni som radde mellan det soh'ga landskapet i sin ateruppvackta ungdom harute och den aldriga, skumma kyrkan darinne, dessa bada kontraster, som fuUkomnade hvarandra. Och jag forde ett vackert minne med mig fran den helige Francescos stad.
Källa: Internet Archive ·