Sida 152
ill
Lucca april 1892.
ifjj ag skulle vilja likna en italiensk smastad — (^ en af de battre, allra heist en af de Toscanska, vid en fin, vacker gumma, med skrynklor kors och tvars i den forr sa slata huden, skrynklor som gifva henne ett vordnadsfullt utseende, da hon ar allvarlig, och ett alskvardt humoristiskt, da hon ler. Och hon ler garna, och da hon ler, glommer man hennes alder, ty leendet ar lika ungdoraligt, som hennes skrynklor aro aldriga. Som alia gamla tycker Hon om solen; under en kulen och gra himmel formorkas hennes ansikte, tyckes hon huka sig ned och huttra af kold, och da trada alia bristfalligheterna fram, och da synes hon vara en gra och forfallen ruin af forntida skonhet. Men lat solen bara lysa pa henne, och skropligheterna aro glomda, det kommer'glans i blicken, lefnadslust i leendet, och frestades hon, skulle hon kunna bega darskaper eller vaga afventyr som i sin ungdoms
Källa: Internet Archive ·