Sida 153
LUCCA.
145
dagar. Men frestelserna aro sallsynta numera, och darfor nojer hon sig med att hvila pa sina lagrar och dromma om sina minnen. En historia har hon alltid att beratta, och ofta har hon manga. Det ar historier om hetsigt blod och starka passioner; blodet flyter i strommar och passionerna sta i Ijusan laga, och du ser forundrad pa den gamla och fragar: har du verkhgen varit med om allt detta? — Hon ser sa lugn och fridfull ut, nu pa sina gamla dagar, att man kunde tro att hela denna stormiga forntid vore en diktad saga, om icke roda arr och rostiga rehker bure vittne om sanningen af hennes ord.
En sadan Hten stad ar Lucca, och jag sIg den da den hade en af sina basta dagar. Det var pa Langfredagen, har en tidig vardag, badande i sol och gronska, spad, Ijus gronska, lik ett latt flor, har och dar sommadt med skara fruktblommor, kastadt ofver de toscanska kullarne. Det tunga, rasslande taget pustade sin rok upp i den genomskinliga luften och rusade med en brutal bradska fram genom denna nejd, som lag dar rundt omkring med sina Ijusa, Ijusa fargtoner, dar skiftningarna mera anades an sagos, dar afven skuggorna verkade som Ijus, dar allt var sa latt, sa genomskinligt, sa jungfruligt, att det syntes som en drom, en sadan drom som man drommer om varen, i skuggan af ett trad, med solen skimrande igenom pa de slutna ogonlocken. Och det var med uppriktig gladje
En v'mter i s'odern. «7
Källa: Internet Archive ·