Sida 163
ARLES.
155
synnerlig varme, da han kom. Forst da jag satt ner mina saker bredvid den ena omnibusen, vardigades de taga notis om mig. Det hela gjorde ett sa fridsamt intryck, att jag, ehuru jag annars har en berattigad afsky for stora hotell, ansag mig bora fraga efter det storsta.
»Ja, det fanns bara tva, och de voro lika stora. »
sHvilket var det basta da?»
»De voro lika bra bada tva.»
sHvilket var det narmaste da?i>
»De voro lika nara bada tva; de lago bada vid torget. »
»Hvilkendera omnibusen skulle jag ta da?»
»Ja, det gjorde detsamma, for de gingo bada tva till bada hotellen.»
Jag har aldrig forr vid nagon jarnvagsstation sett en sadan fuUkomlig franvaro af all konkurrens, all afundsjuka, all kamp for tillvaron.
Jag tog de bada omnibusarna i narmare skarskadande; de voro fullkomligt lika, endast att den ena invandigt var kladd med blatt schagg, den andra med rodt.
Ja,* hvilkendera skall jag nu ta, tankte jag, den bla eller den roda?
Kuskarne och konduktoren afvaktade i finkanslig tillbakadragenhet mitt beslut, utan att pa nagot satt forsoka inverka pa det. Ju langre jag tittade, dess svarare hade jag att bestamma mig, sasom alltid nar man icke fattar sitt beslut i forsta ogonblicket; jag tankte ett ogonblick foresla dem att spela krona och klafve om mig,
Källa: Internet Archive ·