Sida 165
ARLES.
157
pa en gang, utan nu har odet tagit hand om mig, det kommer att satta mig i land vid ett af dem, och dar blir mig godt att vara. Jag kande mig odeladt nojd med min varld; det lag nagot af godt humor ofver det hela, som omotstandligt smittade.
Efter ungefar en kvarts akning, och efter att hafva svangt om atminstone ett dussin horn, hvilka alia, sasom det pa segelspraket heter, togos mycket kart, rullade omnibusen ut pa en oppen plats och stannade. Konduktoren oppnade forst ogonen och sedan dorren, bada delarna utan nagon onodig bradska. Jag steg ner och befann mig i ett horn af torget. Pa hoger hand hade jag det ena hotellet, pa vanster hand hade jag det andra. I morkret kunde jag alls icke se nagon skillnad pa dem — dessutom voro de i hornet sammanvaxta med hvarandra. Det var tva siamesiska tvilling-hotell. I hvardera porten stod en kypare och afvaktade utgangen, utan att dock pa nagot satt forsoka inverka pa den. Till all lycka befann jag mig nagot narmare det ena hotellet, och till detta styrde jag resolut mina steg.
Darmed tycktes andtligen granserna for den makt, som de arlesiska hotellagarne inrymt at slumpen, vara uppnadda, och val innanfor porten kande jag mig indragen i den sedvanliga hotellmekanismen. Jag fick mig ett rum, och afven mina ofriga onskningar uppfylldes utan svarighet. Sedan jag forvissat mig om att det fanns moj-
Källa: Internet Archive ·