Sida 167
ARLES.
159
honom, kan beratta om gangna bedrifter. Med detta intryck fortsatte jag min vandring — och tystnaden hade blifvit storre och innehallsrikare, dunkJet mera fantastiskt lockande; med detta intryck hvilade jag sedan ut i det hlla kafeet, och mot dess bakgrund fick denna interior af gamla tidningslasande och kortspelande ungkarlar en lustig kontrastverkan, och med det gick jag sluthgen och lade mig, somnande in med det behagliga medvetandet, att jag skulle vakna till en innehallsrik dag.
Den foljande morgonen sken solen varlikt och gladt, och Aries visade sig for den kringstrofvande framlingen fran alia sina basta sidor, med mild sol pa de gamla gaflarna och milda skuggor, som lade sig tvars ofver de smala gatorna och klattrade en bit uppfor den motsatta husvaggen, med sina gamla minnesmarken fran romartiden i leende nutidsljus, och sina leende kvinnoansikten med den sallsynt vackra typen minnande om gamla tider. Ty det ar tre ting som i forening gifva den gamla sydfranska staden Aries dess egendomliga behag. Det ena ar dess gamla romerska minnesmarken med sina annu i forfallet storslagna proportioner — det andra ar dess vackra kvinnor, hvilkas typ annu genom arhundraden bevarat sig i sin ursprungliga renhet — och det tredje slutligen ar den fridsamma landtliga pragel, som lik en ostord sondagsro omsluter gammalt och nytt, stort och smatt, gifver de gamla minnena nagot idylliskt och de sma borgar-
Källa: Internet Archive ·