Sida 178
1 70
EN VINTER I sODERN.
sina konstskatter, och for hvilken den ager bekvamligheter, hvarom folket sjalft foga skulle bekymra sig. Men som af en instinktlik sjalfbevarelsedrift undviker det sa mycket som mojligt att beblanda sig med denna valid, later den i sin afstangda bekvamlighet rulla fram genom sina soliga nejder, betrakta och lyssna, forvanas och kritisera, men bakom skiljande fonsterglas. Det ar blott for den ensamme framhngen, som offrar sin bekvamlighet och bryter sig ut ur kretsen, som de oppna sin hand och sitt icke allt for forbehallsamma sinne.
Det ar om denna varld som jag har vill tala, ty om man afven ofta trottnar pa den, vander den ryggen och soker sig ensamma vagar, kan man dock aldrig fuUstandigt undvika den. Man ar dock bunden vid den som genom ett hemligt frimureri, och nar man minst anar det, stundom afven minst onskar det, ar man ater indragen i kretsen. Det ar detta standiga, kosmopolitiska ressallskap, dessa bekantskaper, stiftade pa en jarnvagsstation och upplosta pa en annan, for att sa kanske af slumpen aterknytas ett par manader darefter, som satter sin alldeles sarskilda pragel pa en resa i Italien, stundom stor och distraherar, men stundom afven uppfyller resans tomrum, ger ett rikt fait till iakttagelser och jamforelser, roar och intresserar. Den som vill studera jamforande folkpsykologi, bor lagga grunden till sina studier under en resa i Italien, ty
Källa: Internet Archive ·