Tillbaka Read Runeberg

En vinter i södern, reseminnen

Originalsida 179
Originalsida 179
Originalsida 178
Originalsida 179
178–179

Sida 179

TURISTERNA

171

om han ocksa icke dar far se de olika nationerna i deras egen milieu, sa framtrada i stallet deras egenheter sa mycket skarpare genom kontrastverkan,

Han traffar dar den rutige engelsmannen, denna typ, som sa ofta blifvit framstalld och sa ofta, fast icke med full ratt, forlojligad. I sjalfva verket skulle engelsmannen vara den fullandade turisten, om blott blodet flot . litet raskare i adrorna och flegman icke vore fuUt sa stor. Han blir sallan entusiastisk, och det ar bans stora fel, men sa blir han det icke heller pa oratt stalle. Han bradskar aldrig, men hinner anda med allt; han gar metodiskt till vaga och forsummar darfdr det tillfalligas, oforutseddas behag, men gar heller icke forbi nagot pa vagen. Han kan den stora konsten att gora det behagligt for sig sjalf utan att gora det obehagligt for andra. Han ar egoistisk, men man maste vara en smula egoistisk pa resor, dar tjanstviUigheten ofta springer i vagen i stallet for att hjalpa. Han gor det trefligt for sig i sitt horn, men darigenom uppmuntrar han andra att gora det trefligt i sina. Han talar sallan andra sprak an sitt eget, men om du tilltalar honom pa det, svarar han for det mesta. Har du val blifvit bekant med honom, ar han en mycket angenam reskamrat, ty han haller forst och framst pa sin frihet och gor det

Källa: Internet Archive ·