Sida 18
EN VINTER I SODERN.
sammare sorten. Dar funnos ju breda gator och dar funnos monumentala hus, och dar funnos kyrkor och bildstoder af store man; man tycktes lefva ett lif har, som paminte ganska mycket cm Hfvet i andra stader, och anvanda ungefar samma mattstock som andra hyggliga stadsbor. Och jag undrade om folket har bhfvit sa vandt vid de stora synerna omkring sig, som de dagligen hade for ogonen, att de icke sago dem annat an i sitt sinnes helgdagsstunder. Det ar nog sa, — efter alia tecken att doma ar det sa, men jag vill icke riktigt tro pa tecken denna gang, jag har svart att komma ifran den tron, att de stora alperna maste kasta ett om ock aldrig sa flyktigt skimmer af helg afven ofver hvardagarna.
Hvad mig betraffar, kunde jag icke vanda om ett horn utan att rikta min blick uppat, och for hvarje gang erfor jag samma bittra missrakning, samma kansla af oersattUg forlust, da blicken endast motte den hvita dimvaggen och icke det den sokte och langtade efter. Jag sokte minnas, jag sokte lata fantasien framtrolla de hoga synerna, men sinnet lat sig icke noja darmed, det torstade efter sjalfva den snotindrande, underbara verkligheten.
Da slog mig en tanke. — Det var en tanke, som har formagan att losa de fiesta svarigheter har i lifvet, men som vi manniskor, med var svaga olust att hjalpa oss sjalfva icke forr an i yttersta nodfall ty till. Orfi bergen icke ville komma till Mohamed, sa fick val Mohamed ga
I
Källa: Internet Archive ·