Sida 19
INNSBRUCK. , ,
till bergenl Om dimman hade kommit och fdrstort min alpdag har nere i Innsbruck, sa fick jag val ga ifran dimman. Mojligheten dartill t^eredde mig ju sjalfva alperna.
Sagdt och gjordt. Jag gick tilibaka till den vanstra Innstranden, hade snart lamnat staden Dakom mig , dimman, passerade det lilla hotellet, ar jag som ensam gast residerade, passerade aet gamla slottet, numera hotellet Weisserburg som efter slutad sasong stod dar med slutna uickor och dromde sig tilibaka till sina valmakts- «agar, och styrde sa pd den slingrande gangstigen ratt uppfor bergets branta sluttning, som ^orlorade sig i dimman ofvanfor mitt hufvud. Utvanfor mig det hvita taket, som jag ville genomtranga, rundt omkring de hvita vaggarna, pS nvUka traden aftecknade sig som skuggor, under n"J det hvita golfvet, ofver hvilket Inn slingrade s,g som ett nagot morkare band. Stigen gick brant, handerna miste stundom gripa till «ar fotterna ville slinta pi den fuktiga marken - och dimman var med mig, lika tat, lika ogenomtrang hg for blicken. Tystnaden lag omkring m>g, hka tat, lika pataglig tycktes det som dimnian, men da jag stannade for att hamta andan |ornam jag dock dar nedifran ett svagt brus' jag visste icke om det var flodens eller stadens' i^et var en egendomlig spanning i denna vandnng uppat genom dimman, pi denna stig som
man kunde forestall sig att den icke hade nagot
Källa: Internet Archive ·