Sida 47
FIRENZE.
39
Det var nu nara middagen och solen brande hett. Den sista halftimmen lofvade att blifva den varsta. Men sa, nar jag foljde en krok af ^ vagen langs efter kanten af en kulle, sag jag
plotsligt strax ofvanfor mig en tat, hogstammig granskog, i hvars dunkel vagen forsvann. Efter nagra minuter var jag dar, och dar inne mellan traden var luften sval, och en nordisk doft af kada och granris slog mig till motes. Ombytet var sa tvart, sa ovantadt, att intrycket daraf ■ blef sa mycket starkare. Med nagra steg hade jag forflyttat mig till ett annat klimat, en annan natur. Det susade tungt och allvarligt i de hoga kronorna, Ijusa dagrar hade forbytts till ett dromsjukt dunkel, luften brande och berusade icke langre, men den starkte med sin friska svalka. Det var som om jag plotsligt lamnat hela Italien bakom mig, och tankar och kanslor, som jag nu en tid lagt a sido och nastan glomt, bemaktigade sig ater mitt sinne med en nastan smartsam styrka. Men mellan kronorna folio har och dar glesa strimmor af sol ned pa den barrtackta marken, och dessa strimmor hade I en glans som blandade — det var Italiens sol
I i en nordisk skog; och genom glantor mellan
traden uppfangade min blick en skymt af den i Ijus och blanande luft svepta slatten; jag hade icke lamnat Italien, jag var endast ofvanfor det.
Snart forsvunno dock solglimtarna alldeles och skuggan blef kallare. Ater krokte sig vagen
Källa: Internet Archive ·