Sida 48
40
EN VINTER 1 SODERN.
och genom en lang, rak alle sag jag bort till det gamla klostrets hvita fasad. Samtidigt hade jag afven den tillfredsstallelsen att upptacka postvagnen en bit framfor mig. Den hade salunda icke fatt nagot vidare forsprang, tack vare genvagen uppfor berget. Pojken fick ocksa syn pa mig, och i samma ogonblick okades farten till det vildaste fyrsprang. Och for sista gangen forsvann han sa borta vid klostret.
Sjalfva klostret ar, i likhet med andra, sekulariseradt sedan ett tjugutal ar tilibaka, och i dess stalle har man upprattat ett kungligt skogsinstitut. Dar finnas numera blott nigra fa munkar kvar, hvilka hafva att bestrida gudstjansten i kyrkan och dessutom hafva sig anfortrodt skotandet af ett nyanlagdt observatorium. Af dessa munkar hade jag mott ett par pa vagen; uppe vid klostret sag jag nu icke till nagon. Det var institutets portvakt som visade mig klostret och kyrkan. Det forra ar i sitt nuvarande skick icke synnerligen anmarkningsvardt. Det ar en stor rektangular stenbyggnad, som med sina tjocka murar, sina djupa fonsterhalor, sina sma, i jarngaller infattade rutor, narmast liknar ett fangelse. Kyrkan, som upptager baksidan af den forna klostergarden, ar rik och vacker, kanske nagot for ofverlastad genom nyare reparationer. Det mest anmarkningsvarda var de gamla, rikt skulpterade bankarna i koret. Hvad som numera ger Vallombrosa dess storsta intresse ar sjalfva laget och omgifnin-
Källa: Internet Archive ·