Sida 52
44
J^:N VINTER 1 SODERN.
vag pa den nakna, barrstrodda marken. Allt tatare lag skuggan mellan de ISga stenmurarna, allt mera kylde den bans beta kropp ocb bans beta sinne.
Han borde ett afliigset brus, som icke var vindens i triidkronorna, ocb ban styrde sina steg ditat. Bruset steg ocb ban fann snart sin gissning besannad att det var brus af vatten. Snart badade ban sina fotter i den kyliga forsen, men da ban blef medveten cm det valbebag ban erfor, vadade ban bastigt ofver den ocb fortsatte sin vag. Pldtsligt stannade ban, traden bade glesnat ocb mellan dem bredde sig djupt inunder, som en af solen framtroliad bagring, den valkanda Arnodalen, som bans fotter en gang trampat med stormande ungdomslust, men som nu brande bans fotter bksom vore den belvetets forgard. Han stannade ett ogonblick ocb skakade sina knutna bander mot den solskimrande taflan, vande sa om ocb gick tilibaka till forsen. Dess starka brus tycktes bonom sofva oron inom bonom; ban satte sig ned vid dess bradd, ocb nastan omedelbart ofvermannade bonom trottbeten ocb ban foil i somn.
For nigra ar sedan hade Fra Giovanni liksom nu, men af annan orsak, latit mycket tala om sig i sin fadernestad Firenze ocb dess omnejd. Han hette da Giovanni Gualberti ocb var aldste sonen i en ansedd familj, arftagare af stora rikedomar ocb ett arofuUt namn. Men det trotsiga mod, som fort bans forfader till krigiska
Källa: Internet Archive ·