Sida 54
46
EN VINTER I SODERN.
m
for att oka detta afstand, som stundom tog yttringar af fientlighet. Kanske var det fran hans sida en yttring af broderskarlek; nu uppgick han helt och hallet i tanken pa hamnd.
Sa var det pa Langfredagen han med sitt husfolk bevistade Kristi-Lekamensfesten i S:t Miniate. Solen foil in genom kyrkofonstren och belyste med ett matt, rodaktigt sken den korsfastes gestalt med de otympligt skurna lemmarna och de fula, forvridna anletsdragen. Giovanni betraktade den i ett ogonblicks sjalsfranvaro och hans blick blef underligt stirrande. I samma ogonblick kom en af hans vanner fram till honom och hviskade i hans ora, att hans broders mordare samma dag varit sedd pa Firenzes gator. Ett hogt rop af gladje undslapp honom, han rusade upp, drog sitt svard och rusade ut ur kyrkan, foljd af sitt folk, lamnande menigheten i forvirring och ceremonien afbruten. Nedfor hojden sprang han, in genom stadsporten, fram genom de folktomma gatorna till mordarens hus. Men innan han hunnit dit, motte han mordaren sjalf, som obevapnad kom emot honom. Da denne fick se Giovanni, stannade han och mvantade honom, blek som doden. Da han var helt nara, foil han pa kna och bad cm nad med armarna utstrackta liksom en korsfast. Giovanni hojde redan svardet for att stota till, men da blef hans blick stirrande och en skalfning gick genom hans kropp — mellan honom och mordaren hiingde Kristi lekamen pa korset,
Källa: Internet Archive ·