Sida 73
FRASCATl.
65
under Epiphaniafesten, var Trettondag. Da ar det sed att man samlas pa ett af stadens storre torg, och dar slass pa barntrumpet, d. v. s. det giiller att ofverdofva, skrika ut hvarandra. Det ar ett afgrundsvasen, varre an hvad som kan beskrifvas, och det fortsattes sedan hela natten igenom, pa alia stadens gator. Och det ar icke bara barn och ungdom, som roa sig harmed; de gamla tyckas hafva samma noje daraf som de sma. Jag sag en gammal hedervard borgare taga fram pa corson mellan sina bada unga soner, alia tre blasande af alia krafter i sina blecktrumpeter med ett allvar och en ofvertygelse, som om de uppfyllde en medborgerlig plikt.
Vi sago ett annat exempel pa delta Ijudets eller oljudets inverkan pa italienaren har i Frascati. Da vi efter middagen strofvade genom de morka, nastan alldeles folktomma gatorna, fingo vi hora Ijudet af en dragharmonika fran en grand. Vi gingo ditat, sago en liten grupp af karlar, som stodo i ett horn, och sallade OSS till dem. I den slutna ringen innanfor dem sago vi nagra figurer rora sig af och an, men det dr5jde en stund innan vi kunde tydligt urskilja scenen. Det var tva flickor, som dansade; spelmannen var en hten halt gubbe. Det fanns egentligen icke nagon melodi i musiken; den var sa att saga en ofversattning pa dragharmonika af castagnetternas och tamburinens snabba taktsiag. Och det samma utmarkte afven dansen;
Källa: Internet Archive ·