Sida 74
66
EN VINTER I SODERN.
den bestod af snabba rorelser, ett oupphorligt figurerande emot hvarandra; karakteren var den samma som tarantellans, fast den var pa samma gang klumpigare och mera godtycklig. Takten blef allt snabbare och snabbare; till sist gaf sig spelmannen in i ringen och borjade ocksa dansa. Det hela gjorde ett pa samma gang groteskt och fantastiskt intryck, dar inne i den morka granden. Vi stodo dar i en kvart, och hela denna tid varade dansen och musiken utan ett ogonblicks andnim, tvartom eggande upp sig sjalf, blifvande allt mera vild och losslappt. Da vi gingo darifran, hade afven ett par unga karlar dragits med i dansen, och sakerligen slutade den med att smitta hela skaran.
Vi sago samma afton en annan liten tafla ur det italienska lifvet. Det var inne pa ett litet kafe. Forutom oss var dar ett sallskap pa femton, tjugu personer, handtverkare och smaborgare med sina hustrur och barn, som slagit sig tillsammans for att ga ut och fira nyarsdagen. De drucko likorer och pratade med denna flytande italienska liflighet som aldrig tryter. Men hvad som sarskildt vackte vart intresse var en seen, som forsiggick vid bordet bredvid oss. Dar hade ett par af flickorna slagit sig ner, afsides fran de andra. De voro af ungefar samma alder, elfva eller tolf ar, men sa olika som natt och dag. Den ena var mork, brunhyad och svartharig, groft och klumpigt byggd, snarare ful an vacker, men med ett godt uttryck. Den andra hade ett
^
i^%?
if^^P
Källa: Internet Archive ·