Sida 76
68
EN VWTER I SODEKN.
Ty da den forra kom tillbaka, mottogs hon med ett allmant jubel, man rojde plats at henne, gaf henne ett sarskildt likorglas, medan de andra barnen blott fingo smutta ur de storas glas, och uppmarksammade henne pa allt satt, men den morka var det ingen som brydde sig om. Hon satt en stund ensam och ofvergifven, det syntes att graten satt i halsen pa henne', och efter en stund smog hon sig ut genom dorren och forsvann.
^ Men den lilla blonda satt kvar i otacksam belatenhet. Nu, midt ibland de andra, framtradde annu starkare, hur olik hon var dem, icke blott till utseendet utan afven till hela sitt satt. Hon hade i sin hallning, i sina atborder denna omedvetna nobless, som endast forvarfvas genom flere slaktleds forfining, hon deltog icke 1 de andras stojande munterhet, utan- satt tyst och smalog for sig sjalf, koketterade for oss med blickarna, da hon markte att vi iakttogo henne, och smuttade da och da, kokett och graciost som en katt, pa sitt likorglas.
Det ar ett utmarkande drag for italienarna, att det aldrig plagar dem, tvartom roar och afven smickrar dem en smula att blifva iakttagna. De aro fodda skadespelare, och nar de hafva en tacksam publik, erfara de samma eggelse som en skadespelare pa scenen, nar han kanner att han har askadarne med sig. Det lilla sallskapet dar inne i kafeet hade snart iippfattat, att vi voro intresserade af deras improviserade fest, och
Källa: Internet Archive ·