Sida 81
ROMA.
1%
musiken och ser solen ga ned bakom Petersdomen, eller till Villa Borghese och fdrdjupar sig i dess dunkla alleer. Och om kvallarna drifver man med skandinaver, som har alia galla for landsman, omkring mellan Romas otaliga osterier. Och dagarna drifva bort med strommen och man vet icke hvart de taga vagen.
Man angrar dem icke sasom nagot forloradt; tvartom, ser man tillbaka pa dem en och en, synas de innehallsrika och val fordrifna, men ser man tillbaka pa dem i foljd, kanner man dock en missrakning, en sviken forvantan. Hvarpa beror detta ? Jag har redan sagt, att jag icke vet det, men nar jag ratt tanker efter tror jag dock att jag vet det, och vill har soka forklara det, for sakerhets skull utbytande det opersonliga man mot det personliga jag.
Jag tror att det beror pa de minnesmarken fran det gamla Roma, varldstaden Roma, som ehuruval ytterligt tarda af tiden, harjade af alia de krigsstormar som gatt ofver dem, plundrade och slagna i spillror, sa att de nu sta dar som nakna skelett eller ligga sammanfallna som hogar af blekta kotor, dock gifva den nutida staden dess hufvudintresse och afven grundkarakter, aro den bakgrund mot hvilken senare tiders insatser afteckna sig och som forlanar dem en skiftning af sitt eget lynne. Ty detta lynne, det ar mig sa helt osympatiskt, det lamnar mig kail och oberord och icke endast det, det vacker hos mig
Rn tJ inter i so dem. a
Källa: Internet Archive ·